juliasjostrand

 

kom hem från en vecka i österlen idag. jag har haft lila dipdye, gått runt i skogar på grusvägar och längs stranden i mina sommarkläder och med ryggan där bak, fotat lite sådär halvkreativa och drömmande bilder, inte alls hållt koll på tiden men ändå haft min fina klocka på högerarmen hela tiden, sovit i ett hus som är fint och gammaldags utanpå men smutsigt spökligt och musspringande inomhus (dock gammaldags där med), lyssnat så underbart mycket på kent håkan och lars så att det snart sprutar ut fina citat från deras låttexter från mina öron, gått runt barfota, vadat över grunda åar, sprungit i ett iskallt och halvgrunt hav tills mina ben nästan var borta, tagit upp mitt intresse med att rita (nu är det fina pojkansikten som gäller, inte flickor med snelugg över ena ögat som alla människor som ser dem tror att det är självporträtt, som det var förra året), inte haft någon täckning förutom på stranden så har inte haft någon kontakt med omvärlden och trots att det ofta var väldigt frustrerande kändes det väldigt bra också. man var fri, inga problem, inga beskymmer (eller där ljuger jag faktiskt, mina tankar snurrar runt som orkaner, så om man skulle öppna upp huvudet på mig skulle man se hur det bara är kaos). men det var skönt. och väldigt väldigt fint. det är det som spelar någon roll när det kommer till slutändan.

 

oj vad det blev långt... nu ska jag fortsätta redigera bilder. puss o hej